Wednesday, May 27

Här har ni den riktiga hjälten:


En anonym vykortsskrivare, som tog bladet ur munnen och talade för hela svenska folket och särskilt alla svenska kvinnor. Det här inlägget är riktat till dig ( som uppenbarligen är extremt törstande efter uppmärksamhet) och alla de andra kvinnor som i samförstånd räckte upp handen när jag frågade vem det kunde ha varit. " Det kunde varit jag, håller med helt och hållet".

Jag funderade på att polisanmäla med jag är inte den som så är så fjantig och feg som du. Jag polisanmäler inte vykort med ett implicit hot. Jag påstår inte att det finns en hotbild riktad mot mig, fastän jag vet att det gör det. Jag vägrar att erkänna den och ska berätta varför, men först ska jag skriva ut vad det står på vykortet för någon påpekade att det var svårläst.

Så här står det skrivet, för er som heller inte alltid kan tyda en handstil,:

 "Att du är kåt på seriemördare är din sak, hur vridet d än är, men att gå ut offentligt o berömma det belgiska avskyvärda dådet som "modigt" överskrider gränsen för d tolerebara. Du ger svenska kvinnor o Sverige dåligt rykte. Detta är oacceptabelt. Du kommer hädanefter att avhålla dig från dylika smaklösa utspel. Jag fattar inte hur du kan vara sådan att du inte fattar vilka reaktioner du väcker. Surprise att du ej får ngt jobb! " Sedan att det står med blyerts under adressen " fan av Elander, barnamördare" och en pil, är också helt obegriplig


därja, då ska vi ta och analysera detta. Till att börja med är det någon som gillar att skriva "o" istället för och, "d" istället för de/det/dem/dom, och "ngt" istället för något.  Ordvalet och sättet att skriva gör att jag i princip redan vet vem det är. Vilket gör det hela ännu mer tragiskt, för det här är en person som lätt hade kunnat fråga mig om vad som egentligen låg bakom hela denna historien och mina uttalandet runt detta, vad som var sant, taget ur sitt sammanhang och vad som var rena lögner skapade av media. Jag vet att den här personen inte är dum i huvudet och saknar förmågan att förstå detta, så det måste finnas en annan anledning.


I alla fall, låt oss börja med första meningen:
" Att du är kåt på seriemördare är din sak, hur vridet det än är, men att gå ut offentligt o berömma det belgiska avskyvärda dådet som "modigt" överskrider gränsen för d tolerebara."

Jag är inte kåt på seriemördare, har aldrig varit det, Jag har heller inte berömt något mördare, särskilt inte Kim De Gelder.  Att jag i intervjuer i belgiska media (2010, alltså för fem år sedan) har gått ut och sagt att han var modig, är taget ur sitt sammanhang. Diskussionen mellan mig och journalisten gick ungefär så här:

- Tycker du inte att det var fegt av Kim att ge sig på små barn? 
- Nej, jag skulle inte definiera det han gjorde som fegt. det faller inte in under vad ordet fegt betyder och står för. Det krävs mod att göra något av denna kaliber, en feg person skulle aldrig ha klarat av detta. 

Denna kommentar förvrängdes och blåstes upp i media till att jag "berömde" Kim och kallade honom "modig". Vilket alltså var helt fel.

Jag kan utveckla detta:  En feg, räddhågad person skulle aldrig ens tänka tanken på att utföra något dylikt. En feg person tänker på konsekvenserna. Feghet är alltså en dygd i ett civiliserat samhälle. Att gå från tanke till handling kräver mod, oavsett vad tanken och handlingen består av. Det var detta som var min poäng med det uttalandet. En objektiv analys om vilka personliga kvalitéer som ligger bakom ett handlande av denna typen.

Mening två:
"Du ger svenska kvinnor o Sverige dåligt rykte".

Du ger mänskligheten dålig rykte.  Att identifiera sig själv med ett kön av en viss nationalitet tyder på en mycket begränsad självbild, du kanske borde vidga dina vyer en aning. Känner du dig instängd i tillvaron? Är det ingen som ser dig? Önskar du att du hade ett rykte till att börja med? Går du omkring i folkdräkt hela dagarna och har dalkullan idealbild? Är din man Sverigedemokrat och trycker ner dig och därför känner du ett behov av trycka ner andra? Måste du hela tiden passa in i hans bild av "svensk kvinna"?

Mening tre:
" Detta är oacceptabelt."


Ja, jag håller med, det är verkligen oacceptabelt! Du kanske kan ta och prata med honom om detta. Hur du upplever er relation. Skämt åsido, detta är ett implicit hot. Vad ska du göra åt detta, att du finner det oacceptabelt? Tänker du försöka sätta dig in i ämnet och öka din förståelse kring detta, nå nya insikter, eller fortsätta vandra  i en dimma av dumhet för att det är bekvämt och kanske tom bli så förolämpad av mina kommentarer att du dristar dig till ytterligare handlingar? Att skicka ett vykort är väl inget, det finns säker värre saker du kan hitta på, eller hur?

Mening fyra:
"Du kommer hädanefter att avhålla dig från dylika smaklösa utspel."

Nu blir det riktigt intressant. Är du en siare? Är detta en förmaning, uppmaning eller trollformel? Eller ytterligare ett hot? Hur vet du att jag kommer att avhålla mig från "dylika smaklösa utspel"? Tänker du se till det? Hur? Tänker du ta död på mig och att jag därför inte ska kunna göra något alls igen? Det "smaklösa utspelet" är din tolkning av en mediakonstruktion. Jag kan inte avhålla mig från något som bara finns i din fantasi. "Du kommer hädanefter.." , vem tror du att du är? Uppenbarligen någon väldigt viktig i dina egna ögon, som dessutom anser sig ha makt att befalla. Storhetsvansinne. Vad jobbar du med? Sjuksköterska med makt att plantera in cancer hos folk du inte gillar, sätta luftbubblor i droppet, eller häxa med ringa förståelse av karma? Känner du skuld över något?
Har du agerat i övermod och anklagar nu mig för detta? Du trodde du visste hur det låg till och gjorde något dumt, som du nu ångrar och inte riktigt vet hur du ska hantera annat än att anklaga "offret"? Det är vanligt beteende hos brottslingar i största allmänhet. Du har säkert hört det förr: - Det var ditt fel att jag slog dig, för du gjorde mig irriterad!

Mening fem:
"Jag fattar inte hur du kan vara sådan att du inte fattar vilka reaktioner du väcker."

Nej, det är mycket du inte fattar. Du anar inte vilka reaktioner jag har fått bemöta och vilken chock detta var för mig. Dumheten och rädslan går hand i hand. Det var en svår insikt att svälja. Jag trodde folk hade mer förtroende för mig än att de gick på en mediahype. Uppenbarligen var det inte så, eller så tog de tillfället i akt att "sätta dit" någon de alltid känt avundsjuka/svartsjuka/ hat mot av andra privata orsaker. Precis som du. Du tror att jag inte förstår, men jag vet att du inte förstår. Det är inte jag som väcker reaktionerna, det är du som reagerar på ditt vis på en företeelse som du tolkat på ditt sätt, efter den information du har fått ta del av och haft förmågan att sätta dig in i. Du har med andra ord inte ens försökt. Du har i princip läst en rubrik och tror dig veta sanningen.

Mening sex:
"Surprise att du en får ngt jobb!"

Det kommer älskling, det kommer. Sanningen övervinner allt, och det är jag som har den, inte media, inte du, bara jag. Det är idioter som dig som hindrar folk från att våga anställa mig. Sådana som skickar vykort, ringer runt och "varnar", skickar "snyftmail" om att de är rädda osv. Där kan vi tala om fega personer.

Mening sju:
"Fan av Elander, barnamördare."

Detta är skrivet med en annan penna, men verkar vara samma handstil. Kom du på att det du skrivit inte var tillräckligt just när du skulle posta detta och var tvungen att lägga till något ytterligare? Verkade det för snällt annars? Vad roligt att du är ett fan, men som sagt, jag har inte mördat några barn, det skulle folk ha märkt. Såtillvida två aborter inte räknas, men de var lagliga mord.

Hela den här historian, som jag ältat fram och tillbaka och förklarat in i minsta detalj för alla som varit intresserad att lyssna förföljer mig alltså fortfarande. Detta måste få ett slut. Mitt liv kan inte stå och falla för en mediahändelse. Måste jag tala ut i Tv 4:as morgonsoffa om detta?  Ska jag publicera boken i sommar, eller skriva en helt ny, på svenska? Kan publicera den engelska i sommar och sedan skriva en till på svenska, så att alla blir nöjda, och särskilt svenska kvinnor då.

Bilden på vykortet tänker jag inte visa, har redan eldat upp det förresten, så det går inte heller. Men framsidan innehöll också ett implicit hot angående min hälsa: " Krya på dig.", stod det.  Kommer jag att bli sjuk menar du? Tänker du se till det? Eller vill du precis som många andra få det till att jag är eller var sjuk, för att ingen ska tro på det jag säger? Det är alltid lättare att hävda sjukdom än att ta ansvar. Hade jag varit skyldig till något brott hade detta förmodligen varit en utväg " jag var sjuk och visste inte vad jag gjorde", eller "hon var sjuk och inbillade sig", men så var det inte. Hade jag varit sjuk, så skulle jag vid det här laget ( fem år senare) fått någon form av återfall eller sjukdomsinsikt, men jag står fast vid allt jag har sagt och upplevt och inget av detta kan härledas till någon form av sjukdom, såtillvida man inte börjar klassa fungerande hjärnaktivitet som sjukt, vi kanske är där snart? Bilden på vykortet föreställde två små gråa möss som höll i en röd ros. Clever.

Puss och kram.
Angelina





















No comments:

Post a Comment